Ibland tänker jag mycket på hur ensam jag egentligen är.

Kan nog inte säga att jag har så mkt vänner, inga som har tid med mig iaf.

Ringde en igår och ville bara prata lite medan jag gick i köpcentret efter att jag nyss klippt mig.

Hon svarade inte och skickade sedan ett sms med att hon var och shoppade med sin kille inne i stan och att det var lite svårt att göra två saker samtidigt. Men om det inte var nåt speciellt så kunde vi väl höras?????

Vilken vän säger så???? Det är för mig ofattbart. Jag kände mig så nedvärderad så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.. var det inte mer värt än så så får det vara.

Jag orkar inte känna mig som vald sist hela tiden..

Varför är det så hela tiden? Ingen säger att jag är tråkig att vara med när jag frågar.. men va faan är det då? Skäms de för mig? Jag hajjar inte..

Jag ställer alltid upp, även då jag inte har lust.. lyssnar alltid och finns där för de.

Soooo What´s the BIG deal????

Nya vänner känns praktiskt omöjligt att få.. jag är för blyg och osäker med nya människor. Kommer säkert sitta ensam hemma varje helg när jag är 40 också..

Äh, fy faan!!!!

Skit på er oldies!!

Hoppas jag finner frid med nya vänner snart.

Nu ska jag fortsätta glo på Eurovision 2010 !!!!!

//Ciao babes!

jag vill så gärna åka på semester med MIN familj..

men det känns så himla omöjligt, ekonomiskt.

Jag kan aldrig spara något förutom till dotterns framtida boende så hur ska jag nånsin kunna spara ihop till en semester?

Jag har vuxit upp och haft lyxen att kunna åka på semester med antingen mamma eller pappa väldigt ofta.. jag har bilat i europa flera somrar och rest till bla greklands, spaniens och cyperns övärldar. Jag älskar att resa och att få se nya världar, uppleva atmosfären och människorna.

Men sambon vill flytta till billigare, han pratar alltid om hur lite pengar han har, att det inte är värt det.. jag ville flytta ifrån min mamma och gjorde det så fort som möjligt.. var inte det bra nog då??

usch, jag vill resa på semester även om vi inte har mkt pengar över.

jaha.. då var julen över för detta året oxå!!

Fick några saker.. dottern hade nog varit väääldigt snäll detta året som gått.. för hon fick mest!! =D

Vi flytar ju snart till egen lya.. äntligen!! =D

d.v.s om pojken oxå tycker så. jag är rätt osäker på vad han känner egentligen.. han kanske tycker att jag är ett pain-in-the-ass-bitch!!??

En svartsjuk brutta med inget självförtroende??

Han säger att så inte är fallet.. men enda gången vi är intima är typ i sängen.. annars är det aldrig några kramar eller pussar. Får en hejdå-puss på morgonen alltid, tillsammans med ett "jag älskar dig".. sen kommer ett sms där han hoppas jag sovit gott och mår bra samt att jag får en bra dag..?!

jag vet inte, jag är inte expert på varken dessa frågor eller relationer.. kolla bara hur jag ser ut.. =(

Han har redan gjort slut en gång förra året då han va ute med grabbarna på krogen bara för att jag ringde.. han kom inte ens ihåg det dagen efter.. utan mest undrade varför jag var så frånvarande.

 Jag hoppas innerligt att han tycker om mig, att han tycker om min dotter, att han vill leva med oss utan några frågetecken alls!!

Annars är jag nog totalt misslyckad!!

Jo kanske är så.. vem vet?

//Ciao babes!

Ibland kan man ju fundera på vad som är rätt och fel med tanke på arbete och arbetssätt.

-Är det okej att le och vara trevlig mot en person för att i nästa sekund prata bakom ryggen om denne?

-Är det okej att diskriminera en arbetstagare i arbetet?

-Är det okej att "klaga" till chefen angående en kollega när den själv heller aldrig tagit upp något om dessa klagomål direkt mellan kollega/kollega INNAN han/hon klagar hos chefen?

-Är det okej att en arbetsgivare inte unersöker när en arbetstagare skriver att han/hon har blivit diskrimnerad av annan arbetstagare i ett frågeformulär?

Mitt svar på dessa frågor är NEJ och åter NEJ! 

Att det sedan är den utsatte arbetstagaren som eventuellt får avsluta sin provtjänstgöring är det inga frågetecken om ???????????

Helt sjukt!!!! 

Arbetsgivaren bara säger att han inte har bestämt något ännu men sedan pikar om att så inte är fallet. Pikarna handlar om att han/hon har bestämt sig för att avsluta det hela.

Ja, så ser min sida av historien ut. 

Lägger man till ett funktionshinder så får man nog andra ögon på det hela.

Läser man ett sms från arbetsgivaren så kan man verkligen börja fundera på om allt går rätt till?!

 Det hela känns så himla dåligt. Jag har gått dit och gjort ett bra jobb, barnen tycker om mig, föräldrarna tycker om mig.. men ändå är det inte tillräckligt? 

Jag funderar på vilka grunder en arbetsgivare får säga upp en arbetstagare på?? Jag har inte gjort något som ska vara skäligen till att bli uppsagd.

Då jag har varit borta har varit pga VAB eftersom mitt barn bytt avdelning. (något som JAG förutspådde då det blir nya baciller igen som barnet måste vänja sig vid) 

Själv har jag varit borta 6dagar pga sjukdom men även varit närvarande 5dagar då jag egentligen skulle varit hemma då jag faktiskt mått skitdåligt.

Så att säga att jag INTE ställer upp är helt fel!!

Att säga att jag INTE gör ett bra jobb är helt fel!!

Att säga att det kanske inte är rätt personkemi på avdelningen, att jag har för hög andel VAB-dagar, att jag inte är rätt typ av pedagog pga "den jag är" är för mig helt sinnessjukt!!!!!

Man kanske borde se efter i sitt eget hus innan man anklagar andra, är min åsikt!!!

Näe.. ett ord från min sida om jag känner efter hur mitt hjärta känner... DISKRIMINERING!!!! Big time!!!

Är så ledsen, men iofs, om man tänker på hur "alla" som arbetar där beter sig... att man pratar bakom ryggen om varandra, att man är falska mot varandra,att ingen vågar säga nått direkt till personen, att det är okej att diskriminera varandra, att ingenting görs för att lösa allt skit, så är det nog helt fel ställe för mig. 

Synd och tråkigt för jag älskar jobbet och barnen!! Verkligen!!

//Ciao babes!!

Jag hajjar inte..

varför kan inte jag få vara lycklig.. och vara utan problem?

Ständigt vrida o vända på ören är jobbigt.

Just nu har jag ju bara provanställning och vet inte om jag får vara kvar efter februari.. och i samma veva då så flyttar jag och killen ihop i en hyreslgh.. rätt dyr sådan.. men vad de har räknat så klarar vi den hyran.

Killen klagar jämt på att jag har för mkt räkningar.. jag har mest sparande och försäkringar och facket.. plus vårt gemensamma  förråd..

jag har minskat mobilräkningen radikalt.. sparar inte bospar till mig själv längre..  visst.. kan ju sälja bilen så slipper jag de tre utgifterna.. men då har jag ngen inkoms heller..

äh, skit samma.. jag dör ändå!

//Bye från skithögen i egen hög person!!