Ibland tänker jag mycket på hur ensam jag egentligen är.

Kan nog inte säga att jag har så mkt vänner, inga som har tid med mig iaf.

Ringde en igår och ville bara prata lite medan jag gick i köpcentret efter att jag nyss klippt mig.

Hon svarade inte och skickade sedan ett sms med att hon var och shoppade med sin kille inne i stan och att det var lite svårt att göra två saker samtidigt. Men om det inte var nåt speciellt så kunde vi väl höras?????

Vilken vän säger så???? Det är för mig ofattbart. Jag kände mig så nedvärderad så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.. var det inte mer värt än så så får det vara.

Jag orkar inte känna mig som vald sist hela tiden..

Varför är det så hela tiden? Ingen säger att jag är tråkig att vara med när jag frågar.. men va faan är det då? Skäms de för mig? Jag hajjar inte..

Jag ställer alltid upp, även då jag inte har lust.. lyssnar alltid och finns där för de.

Soooo What´s the BIG deal????

Nya vänner känns praktiskt omöjligt att få.. jag är för blyg och osäker med nya människor. Kommer säkert sitta ensam hemma varje helg när jag är 40 också..

Äh, fy faan!!!!

Skit på er oldies!!

Hoppas jag finner frid med nya vänner snart.

Nu ska jag fortsätta glo på Eurovision 2010 !!!!!

//Ciao babes!

jag vill så gärna åka på semester med MIN familj..

men det känns så himla omöjligt, ekonomiskt.

Jag kan aldrig spara något förutom till dotterns framtida boende så hur ska jag nånsin kunna spara ihop till en semester?

Jag har vuxit upp och haft lyxen att kunna åka på semester med antingen mamma eller pappa väldigt ofta.. jag har bilat i europa flera somrar och rest till bla greklands, spaniens och cyperns övärldar. Jag älskar att resa och att få se nya världar, uppleva atmosfären och människorna.

Men sambon vill flytta till billigare, han pratar alltid om hur lite pengar han har, att det inte är värt det.. jag ville flytta ifrån min mamma och gjorde det så fort som möjligt.. var inte det bra nog då??

usch, jag vill resa på semester även om vi inte har mkt pengar över.