jaha.. då var julen över för detta året oxå!!

Fick några saker.. dottern hade nog varit väääldigt snäll detta året som gått.. för hon fick mest!! =D

Vi flytar ju snart till egen lya.. äntligen!! =D

d.v.s om pojken oxå tycker så. jag är rätt osäker på vad han känner egentligen.. han kanske tycker att jag är ett pain-in-the-ass-bitch!!??

En svartsjuk brutta med inget självförtroende??

Han säger att så inte är fallet.. men enda gången vi är intima är typ i sängen.. annars är det aldrig några kramar eller pussar. Får en hejdå-puss på morgonen alltid, tillsammans med ett "jag älskar dig".. sen kommer ett sms där han hoppas jag sovit gott och mår bra samt att jag får en bra dag..?!

jag vet inte, jag är inte expert på varken dessa frågor eller relationer.. kolla bara hur jag ser ut.. =(

Han har redan gjort slut en gång förra året då han va ute med grabbarna på krogen bara för att jag ringde.. han kom inte ens ihåg det dagen efter.. utan mest undrade varför jag var så frånvarande.

 Jag hoppas innerligt att han tycker om mig, att han tycker om min dotter, att han vill leva med oss utan några frågetecken alls!!

Annars är jag nog totalt misslyckad!!

Jo kanske är så.. vem vet?

//Ciao babes!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ibland tänker jag mycket på hur ensam jag egentligen är. Kan nog inte säga att jag har så mkt vänner, inga som har tid med mig iaf.   Ringde en igår och ville bara prata lite medan jag gick i köpcentret efter att jag nyss klippt mig.   Hon ...

jag vill så gärna åka på semester med MIN familj.. men det känns så himla omöjligt, ekonomiskt. Jag kan aldrig spara något förutom till dotterns framtida boende så hur ska jag nånsin kunna spara ihop till en semester? Jag har vuxit upp och haft...

Många turer har det varit.. varje månad har vi hoppats på att det ska ha tagit sig. Men varje månad har den elaka "tanten" kommit och slagit hål på våra förhoppningar. Vi har hoppats och sörjt.. allt om vartannat. Väntan blev till 11månader och vi ...

Jag hatar att jag är så nedstämd hela tiden. Men nånting drar ner mig och gör mig ledsen. Känner mig så ensam och utfryst och liksom, ja, att allt fel är mitt fel. Oftast är det inte det, men det känns som att jag är den som skall ta på mig skulden...

Ibland kan man ju fundera på vad som är rätt och fel med tanke på arbete och arbetssätt. -Är det okej att le och vara trevlig mot en person för att i nästa sekund prata bakom ryggen om denne? -Är det okej att diskriminera en arbetstagare i arbetet? -...